tisdag 15 december 2009

Julen knappar in...

Julkorten är skrivna och skickade. Passligt till sista dagen med sänkt porto för inhemska julhälsningar. Korten beställdes i år från Håll skärgården ren rf.

Finlands seglarförbund rf i samarbete med Finlands båtförbund rf ger ut tidningen Nautic, vilken damp ner med en rejäl smäll genom postluckan idag. Personligen ögnar jag allt som oftast igenom den, men idag fastnade jag givetvis för "tuotevinkit joululahjoiksi" - med hänvisning till vårt tidigare blogginlägg ("Julklappstips för den stilmedvetna").

På s. 20-21 tipsas läsarna om allt från färgglada espressokokare till ett set bergskilar. Noterade även Globe hope segelprodukter längst ner till höger. Min stora favorit blev dock barnboken Oskarin venekirja (Oskars båtbok) skriven av Aleksi Bardy (2001). Att jag inte hört talas om den tidigare!

Försjunken i fåtöljen njuter jag nu av en utlånad version av Oskars båtbok och avundas Oskars farfar som har en samling på 16 radioapparater inne i ruffen på sin träskuta. Illustrationerna av Ville Salomaa är förträffliga och viktig teori tas upp på ett vettigt men roligt sätt. Perfekt gåva med andra ord!


fredag 11 december 2009

Swing night

Välkomna på Swing night vid Skafferiet@Ritz

På gamla biografen Ritz i Vasa arrangeras i morgon kväll en Swing night i samarbete med the Ritz Lindy Hoppers och Korsholms Big Band. Dra med vännen/väninnan och dansa Harlem med oss. Biljetterna kostar 6€. Redan kl. 18:00 öppnar drop-in-class där du som nybörjare får lära dig grunderna i Lindy Hop. Därefter följer:

Live Music

Show med the Ritz Lindy Hoppers

Social dans till kl. 23:00

Lindy Hop (jitterbug) är en afro-amerikansk pardans som har sitt ursprung i 40-talets Harlem. Dansen är fartfylld, fri och improvisativ, dansas till swing och jazz och passar för alla åldrar. För att komma i stämning, se youtube-klipp 1 och 2.

Julklappstips för den stilmedvetna

Spinnakersegling

Så här i mitten av december väljer vi att presentera utmärkta tips på julklappar för såväl stora som små. En del billigare alternativ och andra mera påkostade. Hoppas listan hjälper er att hitta något att glädja era nära och kära med.
Lycka till!

Folkboats forever!
Vad kan en folkbåtsägare önska sig annat än en collegetröja som uttrycker kärleken till den egna pärlan och hela folkbåtssläktet? Finns att köpa på Folkebådcentralen.
Se länk.

Ljuset till havs - Finlands fyrar 1753-1906
Detta utomordentligt fina verk av Seppo Laurell presenterar Finlands samtliga fyrar - bevarade som förstörda. Den är utgiven av John Nurminens stiftelse som sammanlagt gett ut 18 verk om maritim historia, maritim konst och kartografi.
Se länk.

Fyrmuggar
Alacarte har i samarbete med Arabia tagit fram en begränsad muggserie för samlare. Muggarna är i modell Teema av Kaj Franck. Motiven är utvalda fyrar i Finland. Passande mugg att avnjuta sitt morgonkaffe i när folkan guppar förtöjd i morgonbleket.
Se länk.

Segelväska
Inte en väska för segel utan tillverkad av segel! Finlands Seglarförbund, segelmakeriet WB-sails och Globe hope har i samarbete lanserat en sportig kollektion av designprodukter gjorda av återanvända segel. För varje såld produkt går 10% till WWF:s finska avdelning. Pengarna används till Operation Sjöjungfrun vars syfte är att skydda Östersjön.
Se länk.

Kvinnor som vågar
En bok om mod och risker, utmaningar och rädslor. Om att våga drömma och våga förverkliga. I boken intervjuas äventyrare, fotografer, en FN-soldat, en akutsköterska och en journalist. Den gemensamma nämnaren är att de tagit risker och förverkligat sina drömmar trots motstånd och tack vare en stark vilja. Boken är skriven av Linda Lindenau.
Se länk.

Manschettknappar
Snygga manschettknappar föreställande signalflaggor. Ett tips är att beställa enligt gåvomottagarens (eller ens egna) initialer. Passar både till 1 maj lunch som julmiddag!
Se länk.

Miniskepparen
Boken som är tillägnad barn ombord omfattar praktiskt taget en förarintygskurs för vuxna. Boken är lättförståelig med en mängd roliga och kluriga övningar i form av bl.a. korsord och frågesport. Som färdig ifylld och färglagd fungerar den som en ypperlig uppslagsbok för den som behagar. Boken är skriven av Carina Norberg.
Se länk.

torsdag 3 december 2009

Dagen i bilder



Åter igen en oerhört vacker, kylslagen dag. Promenaden längs fängelsestranden gjorde mera än gott. Isen var på Södra stadsfjärden ungefär 1 cm. Några bitande nätter till och den bär för en debuttur. Karperöfjärden brukar höra till traktens förstfrusna isar.

År 1788 gick linjeskeppet Äran ur den svenska högsjöflottan på grund utanför Helsingfors. Fartyget satt länge fast och grundet fick förstås det ädla namnet Äransgrund. 1891 beställde lotsverket flera fyrskepp bl.a. ett som 1892 utstationerades på 22 famnar djupt vatten sydost om Äransgrund. Fartyget, även det vid namn Äransgrund, tjänstgjorde mellan åren 1892-1930. Äransgrund böt namn till Kalbådagrund och tjänstgjorde ytterligare i tjugo års tid utanför Borgå. Det numera privatägda fyrskeppet tjänstgör som restaurang Faros i Vasa invid Vasklotbron.

Restaurang Faros i vintervila.

onsdag 2 december 2009

Månskenspromenad

Äntligen köldgrader! Tog en kvällspromenad till segelföreningen i fullmånens sken. Friskt och vindstilla. Det frostiga gräset utanför båtskjulet knastrade under skorna och i strandbrynet rasslade tunn, tunn nyis bland vassen...

Tyvärr hade jag inte med kameran.

Snart kan man börja plocka fram långfärdsskridskorna ur sommarförvaringen och bege sig ut på de spegelblanka, sjungande isarna...


Borde också renskrapa mittfiskarna och hackbrädet...eventuellt i helgen.

tisdag 1 december 2009

En annan vardag


Systers nyinköpta lägenhet har blivit en temporär arbetslokal. Möblerna är rediga utan snirkliga krusiduller och märkvärdiga utsirningar. Det bastanta matbordet förskönar. Vitrinskåpets hemligheter. Mjölksilen, träffsäker som taklampa. Stolarna enkla och praktiska. Allt från gamla mor Ida. Farmors linneskåp från 50-talet, svårt skadat, men givetvis värt en chans. Flammiga väggar, uteblivna lister, udda håligheter.

Hinner allt bli färdigt innan jul?

torsdag 26 november 2009

Vindkraft?!

Vindkraft, javisst!

Men i vår vackra skärgård?

I hjärtat av världsnaturarvet, på det vackra Bergö...

Ofta tar människor starkt ställning för eller emot något som de egentligen saknar gedigen kunskap om. Åsikterna baseras sällan på fakta. Lika ofta hör jag personer vara anhängare, eller motståndare, av en företeelse, i princip.

Det senare tänkandet beskriver vindkraftsdebatten väldigt väl. Jag får alltid, den skärgårdsvän jag är, en nästan ohämmad lust att ropa ut,

-Vad tycker du i praktiken då?!

Tänker vi på vilka konsekvenser vårt agerande får för människorna och miljön som direkt berörs av omvälvningarna som vi i princip stöder?

http://www.flickr.com/photos/blairlittle/ / CC BY-NC-ND 2.0

Artikel på svenska.yle.fi

Det hela började egentligen med köpet av tidningen Puuvene där en notis i Classic Boat (augustinumret) refererades. Upptakten till denna kan läsas på RYA:s webbplats här.
Handlar även den om vindkraft...

Nu har jag skrivit av mig frustrationen av okänt ursprung! (som knappast hade väldigt mycket med vindkraft att göra).

Återstår bara att önska er, bästa läsare, god natt. Vi återkommer!

onsdag 25 november 2009

Gratulerar på födelsedagen!

Idag fyller en kär väninna år. Det får mig att fantisera om kappsegling: hon, jag och syster. Varför inte? Träning, träning, träning och sedan barkar det iväg. Tävlingsnerver hos trenne finns så det förslår!

Lustigt nog var det jag som fick en tidig födelsedagsgåva av väninnan. Att överraska med gåva två månader i förväg får en att häpna och bjuda till fest, men ledsamt nog befinner sig damen på andra sidan Kvarken.

Gåvan var de utsökta, nylanserade tekopparna från Marimekko. Retrodesign slår aldrig fel i vårt hushåll. Det gröna sitter som en smäck i vardagsrummet, på det autentiska bordet från tidigt 50-tal.

Nu återstår det enbart att fylla kopparna med Tankar tjärte och plocka fram en god bok från hyllan - och vilken lämpar sig bättre än just Ta rodret, kvinna! av Linda Lindenau? Till ljudet av den prasslande, knastrande LP:n, förstås.

måndag 23 november 2009

Roderstäv, del 1

Då jag gjorde min sedvanliga, varje höst återkommande, inspektionsrunda med skrapan i högsta hugg, upptäckte jag att sprickorna i roderstäven (till min fasa) blivit större. Nåväl, konstaterade jag till synes kolugn, detta är träbåtsägarens vardag. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.


Först av med rodret för att lättare komma åt stäven, lättare sagt än gjort (ensam), men bevisligen utfört!


Därefter renskrapning med hjälp av varmluftspistol och skrapa. Målfärgen satt väldigt hårt och gjorde arbetet svettigt trots den råfuktiga höstluften. Skiktet målfärg var dock väldigt tunt, på stävens akterkant nästan obefintligt.


Följande i tur står väntan på den första ordentliga köldknäppen som fryser ut vattnet ur träet. Sedan, antagligen runt nyår, inleds efter slipning, impregnering med linolja. Mera om fortsättningen i ett senare skede.

P.S. Har också skrapat på övriga flagnande ställen runtom på skrovet, lyckligtvis är de få, samma öde väntar dessa... D.S.

onsdag 18 november 2009

Vårt Walsörarne

Dagen då vi landsteg Valsörarna för första gången.

Som tidigare skrivet angjorde vi bryggan på Äbbskär intill den nedlagda sjöbevakningsstationen. Vi hade enbart inmundigat kex och choklad under gång, så första prioritet var att sätta snabbpastan på Trangian.

Efter inspektion av stationen och flera nybyggda fastigheter, beslöt vi oss för att uppsöka den mytomspunna fyren. Stigen var spännande med bjällerklang och prassel* i snår och buskar.

Allt eftersom möttes vi av infotavlor som berättade delar ur Valsörarnas historia. På Ljungheden alldeles intill stigen fanns t.ex. ett stenkummel uppfört till minne av ryska soldater som satt livet till pga. hungersnöd och kylslagna förhållanden år 1809. Trupperna leddes av general Barclay de Tolly i syfte att inta Umeå. Historien berättar att invånarna på Valsörarna senare tröttsamt samlade ihop benrester och skelett som placerades under det ovannämnda kummel.

Vidare tågade vi själva över den Kärleksstig som uppfördes under slutet av 1800-talet. Då var Äbbskär och Storskär två enskilda, vilka numera är sammanslagna pga. landhöjningen.

Orsaken till stigen var den franska järnfyren som specialkonstruerades 1885 av Henry-Lepaute (som även senare skapade Eiffeltornet). Beslutet att resa fyren sköts på, men godkändes 1879 efter att fem fartyg under en och samma natt förliste utanför Valsörarna. Fyren stod på plats 1886.

Under vår vistelse avslöjade en Björköbo att fyren egentligen skulle resas på Äbbskär, att man grävde tills lerbotten var ett kasst faktum. Då uppenbarade sig en ortsbo som kunde garantera berggrund i utbyte mot ett arbete. På den vägen hittade man "bergi" på Storskär och flyttade alltså fyrdelar och de nyresta fyrvaktarbostäderna längs den konstruerade övergången mellan holmarna.

Vi stannade två nätter på den magnifika holmen och ville egentligen inte segla vidare. Tiden blev knapp och vårt nästa stopp skulle bli den egna klubbhamnen Djupkastet. Valsörarna var storslaget och vi återvänder garanterat nästa säsong.

Fyrvaktarbostäderna sett uppifrån den 36m höga fyren.

Mera info kan ses på websidan för Kvarkens naturguide.

*Klanget och prasslet var de ca 100 får som betade fritt på skäret. Därför var det också viktigt att alltid stänga grindarna efter sig.

måndag 16 november 2009

Inblåst

Caramia i lä bakom lotskuttrarna i Lillhamnen

Så här i kyliga tider saknar man sommarens tokigheter.

Vi var egentligen på väg till Höga kusten. Planerna var smidda och snorkeln låg i förpiken i väntan på att utforska branterna. Vi tänkte oss soliga dagar på däck i de lagunliknande vikarna. Som vi hade längtat! Bara du och jag och Caramia.

Efter ihärdiga förberedelser under tvenne dagar lade vi ut den där augustiförmiddagen. Vi var väl medvetna om att vinden tilltagit samt att den inte var idealisk för vår kurs över öppet hav. "Äsch!", tänkte vi och hissade stor och fock - efter smärre trubbel med ett stag.

I samma stund, och vi passerade vågbrytaren, samlade sig oron och vi började väsnas över småsaker. Vi fortsatte ut längs farleden - och som det gick undan! Havet öppnade sig allt mer och vågorna strittade över såväl fördäck som sittbrunn. Vi stampade och krängde, torkade saltet från ansiktet, pumpade kölsvinet.

Jag började frysa. Varför hade jag inte klätt mig ordentligt? Väskan med seglingsstället låg alldeles för långt borta och där (i min bemärkelse, i stundens glöd) forsade vattnet mellan bord, mast och genom förlucka. Goda råd var dyra.

Både Rönnskär och Norrskär fungerade dock som hållpunkter. Där hade många seglare lagt till för att invänta bättre vind, men nu vände sig magen och kroppen blev som paralyserad. Min roll som gast kastades överbord och jag skulle inte ens klara kryssen till närmaste prick.

Skepparen, vars stålmage aldrig klagar, fann till all lycka lotsstationen vid Lillhamnen. Vi hade givetvis aldrig besökt den tidigare och hade således ingen beskrivning över infarten. Ingen återvändo infann sig dock och vi halade storseglet, så småningom fock och... Med en fartvind och en nervositet som hette duga intog vi lotsstationen och hrmf, under den inseglingen odlade vi erfarenheter som man inte ens i rakt ordalag skulle beskriva i loggboken...

Vi låg inblåsta i dagarne tre och Höga kusten justerades till det redan omtalade Replot runt. Vi stornjöt av den välskyddade hamnen och tog oss an en 20km:s promenad av och an till södra Vallgrund. Mina nerver jobbades på, vi såg över vår proviant och äntligen bar det iväg igen till såväl Klobbskat som Valsörarna.


torsdag 5 november 2009

Bibliotek

På bibilioteket vederkvickas man, konstaterade jag redan då jag var liten. Bibliotek är fortfarande viktiga för mig, fortfarande känner jag mig uppfriskad efter ett besök i dessa kunskapens skattkammare. Det finns otaliga böcker som bara väntar på att bli upptäckta och återupptäckta, stämningen är dämpad, rösterna låga och tiden tycks gå lite långsammare än utanför.

Ibland har stadsbiblioteket utförsäljning på gamla avskrivna böcker. Det är roande att bläddra bland dessa icke längre önskade volymer. Oftast hittar man inget av intresse, bara en hel del kiosklitteratur och hopplöst föråldrade alster. Någon enstaka gång gör man ett fynd och än mer sällan kommer man över en riktig pärla!

SVENSKT NAUTISKT LEXIKON - Praktisk uppslagsbok för sjömän & maskinfolk, skeppsredare, konsulatpersonal, sjöassuradörer, skeppsmäklare, jurister m.fl
av Gustaf Stenfelt, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1920

Innanför pärmen finnes dessutom Utdrag ur vid Wasa stadsbibliotek gällande utlåningsregler.
Ur vilka bland annat följande kan läsas:
Berättigade till tvänne lånekort är personer som betala skatt till kommunen och deras hustrur utan borgen.
Övriga personer mot borgen av känd person eller mot pant av tre (3) mark.
Av de två lånekort, som envar erhåller, gäller det ena för lån ur hela boksamlingen, det andra endast för lån av kunskaper befordrande litteratur.
Böcker få icke lånas till hem, där smittosam sjukdom finnes.

Vad kan man väl mer önska sig av en torsdag i november?!


måndag 2 november 2009

Fynd

Ibland gör man fynd. Något över det sedvanliga. Kanske något man länge gått och letat efter eller bara inte vetat att man absolut inte kan klara sig utan. Själv är jag (kanske inte så originellt bland träbåtsägare) svag för gamla båtprylar, tidsenliga redskap och metoder.

Men nu kära läsare, skall jag presentera en retropryl av klass, ett bomkapell från 60/70-talet och hör och häpna dessutom oanvänt!


Se bara på den härligt orangeröda färgen! (Och kanterna i vitt konstläder som inte syns så väl på bilden.)

För övrigt kan nämnas att renskrapning av roderstäven som börjat visa tendenser på att spricka står i tur som följande. Kommer med nogrannare analys i ämnet så fort grovjobbet är gjort.

onsdag 21 oktober 2009

London

Det skramlar och skakar, skumpar och gnisslar, lamporna blinkar. På varenda station vi passerar blir jag uppmanad att Mind the gap! Står och trängs i ett hörn av kupén som är full av människor av varierande bakgrund och ursprung. The Tube, London underground störtar genom tunnlarna mot de centrala delarna av miljonstaden. Redan nu älskar jag London!

Tegelhusen, bussarna, taxibilarna, pubarna i vart och vartannat gathörn och poliserna med sina hjälmar, allting precis som jag föreställt mig och kanske just därför så surrealistiskt. För att inte tala om människorna, denna mängd och mångfald av människor, denna stämning och atmosfär som jag absolut inte föreställt mig.

London lämnade en längtan efter snabbvisiten som inte kan botas med något annat än ett återbesök.

På ett antikvariat på Portobello Road hittade jag en bok av Jimmy Cornell, från His Masters Voice en skiva med CCR och från Heathrow en flaska utsökt single malt.

torsdag 15 oktober 2009

En kopp värmande glögg

I skrivande stund står glöggkastrullen och sjuder på spisen. Det hettar kring öronen och kinderna blir smått rödrosiga. Rummet fylls av en glöggarom som inte bara för tankarna till vinter och juletid...

En förtjusande dam med glimten i ögat och seglande en Utö-kryssare nämnde något alldeles livsnödvändigt. Varje jul ser hon nämligen till att avsiktligt lämna några flaskor glögg kvar i förrådet. Passligt till vårens sjösättningsrumba lastar hon sedan ombord sin uppsättning. Och då, efter den där våta och kylslagna kryssen, kan hon belönande avnjuta sin kopp samtidigt som underbara dofter sprider sig i ruffen.

Jaa, sådant man bara lär sig av erfarenhet.

tisdag 13 oktober 2009

Kappsegling och Regattaliv

Visst kappseglades hon också i sommar, liksom alla andra somrar sedan 1968. Snöpligt nog bara en gång men ändå i det ärorika Bebbes Race med jaktstart (omvänd LYS) från klubbhamnen till skärgården. En 7:e placering enligt protokollet och en moralisk seger som resultat. Inte illa!


Regattalivet avklarades också med hedern i behåll med tillhörande laxsoppa, kräftkalas samt tjo och tjim genom hela septembernatten! "Å än går de vågor i halvankaren..."


lördag 10 oktober 2009

Talko

Häromkvällen bar det iväg på talko till klubbens skärgårdshamn ute i havsbandet. Det är alltför sällan man får njuta av soliga, klara höstdagar med höga skyar och strålande höstglöd på holmarna och skären. Efter att man tagit upp båten för hösten, naturligt nog, blir det inte av. Dilemmat ligger i att träbåten mår bra av att få torka innan kölden. Kanske handlar det också om höstens vemodighet och det faktum att man inte ger sig tid att komma ut, låtsas ha för bråttom.


Skärgården är så gott som tom på båtar, det verkar som om den andas ut efter en hektisk sommar. Det doftar friskt, alla färgerna intensifieras i solskenet, de bekanta platserna framstår i en ny dager.


Kan inte låta bli att på hemfärden, i dieselmotorns monotona brus, medan skymningen sakta lägger sig över fjärdarna, tänka på hur lyckligt lottad man som har tillgång till en välskyddad utfärdshamn på lämpligt avstånd från klubbhamnen (ca 20 M) med fina bryggor och en utomordentlig bastu. För att inte tala om den världsunika skärgård man har privilegiet att segla i.

fredag 9 oktober 2009

Svinalängorna

Ikväll klär vi upp oss för ett besök på teatern. Pjäsen Svinalängorna utspelar sig under en tid då Caramia var mycket ung. 70-talets nytänkande, men folkbåten var redan då ett beprövat koncept.

Wasa teater: Svinalängorna

torsdag 8 oktober 2009

Vid närmare eftertanke


För att återgå till brunchen. Det var mitten av augusti och säsongen avslutad. Klobbskat bjöd på lappländsk charm: Djävulsåkrar, bär, stenrösen, mossa och myrar. Och givetvis kunde vi inte motstå Kompass. Vi tömde våra plånböcker och lade därefter ut från fiskehamnen.

Ett utomordentligt solsken med en västlig vind på 7-8 m/s. Vi njöt och trålarna slog följe. Dock beslöt sig Caramia för ett obekvämt skumpande. Sjöbevakningens superpuma uppenbarade sig och gjorde en utdragen lov ovanför. Vi satte kurs mot vårt unika Valsörarne.

Några rejäla portioner vatten och utombordaren startade efter tredje försöket. Vi angjorde bryggan intill den nyss nedlagda sjöbevakningsstationen och konstaterade vemod. Det var som om stunden och allt runtom berättade om en mycket hastig avveckling.



onsdag 7 oktober 2009

Funderingar i båtskjulet


Båtskjulet är en naturlig plats för stilla reflektion, oftast kretsar tankarna kring båtar men ibland svävar man långt bort till fjärran horisonter. Den här gången är det dock kartläggning av vinterns rustningsprojekt som står först i tur.

Kommer fram till följande efter en stunds grubblande:

  • däcket borde målas, Decolay?
  • förluckan läcker, skall åtgärdas, ny lucka istället för den gamla med plexi?
  • hackbrädet renskarapas och lackas, rentav förnyas?
  • mittfiskarna renskrapas och lackas
  • nya madrasser till kojerna, de nuvarande från 70-talet åtminstone mönstret att döma
Av erfarenhet kan jag redan vid det här laget konstatera att ovanstående lista kommer att kompletteras under vinterns/vårens lopp. Tilläggas kan redan nu det sedvanliga skrapandet, fläckmålandet, slipandet och lackandet. Inga större projekt ändock. Frågetecknen på listan rätas också ut efter mera funderingar både i skjulet och annorstädes.


I båtskjulet luktar det jord, lite fukt, gammal fernissa och något jag inte kan sätta fingret på. Det luktar helt enkelt båtskjul. Termometern kryper ner mot +5 grader Caramia småslumrar på sin bock, skepparen ser oktoberkvällen mörkna utanför. Det är dags att bege sig hemåt under fullmånen.

tisdag 6 oktober 2009

Särla morgonstund

Idag längtar jag efter brunch på Caramia. Omeletten ovan improviserade skepparen i särla morgonstund. Den förmiddagen smakade utsökt morgonsol och fisketrålare. Vi befann oss på Klobbskat och det fantastiska och gästvänliga Valsörarna väntade oss denna friska dag.

I Caramias hedersbokhylla vilar alltid ett sampel kokböcker till sjöss. Nedan ett smakprov på utmärkta böcker tillägnade båtägaren, naturälskaren, stugägaren, vandraren, äventyraren... Bara trangian är i skick fungerar de flesta recept! Och glöm för all del inte att modet att improvisera är kockens bästa vän.

Bon appétit!



söndag 4 oktober 2009

Sensommar i augusti


Hösten 2008 utlyste Håll skärgården ren rf en sommarfototävling. Att vi skulle bidra med ett foto var en självklarhet. Vi började alltså gallra och fastnade till slut för ett kort taget från Kylmäpihlaja utanför Raumo. ”Lugnet efter stormen” blev titeln.


Det ståtliga är givetvis Kylmäpihlaja fyr i bakgrunden – samt Caramia fastsurrad med långsidan intill bryggan. Det småhumoristiska är allt det våta och sura som ligger och hänger på tork. En seglats jag sent glömmer!


Det starkaste minnet är när vi lade ut från Nystad med en vindhastighet på 16 m/s. Det var ett av mina första äventyr med Caramia. ”Hon går som tåget”, nämnde skepparen. Och ja, då älskade jag henne olidligt. Vi bröt vågorna och tuffade vidare...




lördag 3 oktober 2009

Höstsysslor


Höstfärgerna glöder allt intesivare, under frostnätterna kryper kvicksilvret allt längre under noll och dagarna med frisk kylig luft och höga skyar slutar med att solen dag för dag sjunker under horisonten i väster tidigare än kvällen innan.

Till min stora förtret har jag inte hunnit ner till varvet så ofta som jag skulle ha velat. Caramia är nog tömd på alla grejer, pinaler och förnödenheter som tillbringat sommaren ombord (en del sådana som skepparen varit lyckligt ovetande om). Durkarna är bortplockade, luckorna står öppna och torrbollen slukar eventuell fukt som samlas inombords. Men det återstår en hel del på min "bör fixas" lista.

Tecken som berättar om höstens ankomst här hemma är lackpenslar på diskbänken och diverse båtgrejor i en hög mitt på arbetsrumsgolvet, till Hennes stora förtret. Men det handlar om en process, dessa höstsysslor. Långsamheten kan märkas även på varvet, visst pysslas och meckas det men inte med samma intensitet som under vårkvällar och -helger. Det gäller att erkänna att sommaren faktiskt är slut, att anpassa sig till vardagen.


torsdag 1 oktober 2009

Återblickar



I väntan på en ny morgondag bläddrar jag igenom sommarens vackraste – och fotograferade – ögonblick. Första frosten kom för ett par nätter sedan och trots mina 25 år lär jag mig aldrig att höstens kyla är bitande kall. Vetskapen om Caramia i skjulet värmer hjärtat.


Den stillsamma höstdagen till ära tog vi en körtur via Replot. Rullandes över bron skenade tankarna iväg. Vi fantiserade givetvis om en liten snurrebåt. En gammal inombordare och ett skönt puttrande med en picnic korg i fören hade suttit som en smäck!


Nu unnar jag mig en sista fotograferad stund av viken utanför vår balkong. Mörkret lägger sig snabbt.


söndag 27 september 2009

Upptagning


Egentligen lite tokigt att inleda en blogg som i huvudsak ska handla om båtar och segling så här lagom till hösten då seglingssäsongen obönhörligen lider mot sitt slut. Men frukta icke! Som träbåtsägare har man glädjen att inleda "den andra säsongen" direkt efter att båten kommit upp på landbacken, nämligen underhållssäsongen.

Bildserien intill visar Caramias väg från sitt rätta element till välförtjänt vintervila i båtskjulet. Eventuellt får man också en uppfattning om hur upptagning med slipvagn fungerar, ett gammalt och beprövat sätt som i dagens hetsiga samhälle dessvärre används mera sparsamt. Måhända handlar det om en utdöende konst med såpa, hala stockar och allt därtill, men inte desto mindre glad samvaro vid varvet.

Bevisligen är Caramia nu torrlagd efter en härlig, varm och solig septemberlördag nere på klubben.